Människor och anhöriga får en gemensam kunskapsbas, vilket i sin tur ökar förutsättningarna för både individ och närstående att förutse och hantera situationer och problem relaterade till funktionshinder.
Psykoedukationsinsatser utgör grunden för all behandling och bör erbjudas alla människor och släktingar i samband med diagnosen. När barn och ungdomar diagnostiseras bör lärare också erbjudas psykoutbildningsinsatser. För barn och tonåringar kan det vara nödvändigt att specifikt uppfostra syskon, och syskon kan erbjudas psykoundervisning på sitt eget forum.
Ett strukturerat sätt att dela erfarenheter i grupper kan minska känslor av utanförskap och stigmatisering. Den första ansträngningen som tillhandahålls i samband med diagnosmeddelandet är en viktig första psykoutbildningsinsats. Psykoformativa ansträngningar bör alltid lyfta fram både styrkor och svårigheter, och det kan vara nödvändigt att ge flera steg. Psykopedagogiska insatser informationsmaterial och litteratur på egen hand en viktig del av psykopedagogiken är informationsmaterial och oberoende material både i tryckt form och på webbinformation, självrapporter och forum på Internet.
Genom informationsmaterialet kan en person, föräldrar och andra familjemedlemmar få kunskap om ADHD, tips och råd samt information om samhällsstöd. Det finns mycket bra och peer-reviewed informationsmaterial om ADHD, men också mycket som inte bygger på bevis och beprövad erfarenhet. Den grundläggande utbildningen för föräldrarna till föräldrarna till barn som diagnostiserats med ADHD bör erbjudas föräldrarnas grundutbildning i gruppen.
Förutom psykoundervisning om ADHD bör föräldrautbildning innehålla svarsstrategier, möjlighet att träffa andra föräldrar och utbyta erfarenheter och information om samhällsstöd. Barn och ungdomsgrupper barn och ungdomar kan behöva psykologiskt orienterade gruppaktiviteter som ökar förståelsen för sin egen funktionsnedsättning. Samtidigt ger det en möjlighet att träffa andra och dela erfarenheter om hur man hanterar vardagliga problem.
Detta kan vara särskilt värdefullt för ungdomar som ofta har svårt att förstå och acceptera sin funktionsnedsättning.
Exempel på en grupp för tonåringar är en ungdomsgrupps färdigheter. De barn som blir värre är vanligtvis de vars familjer har andra problem, såsom fattigdom och psykisk sjukdom. De få långtidsstudier som har genomförts lider emellertid vanligtvis av metodologiska problem och låga svarsfrekvenser, vilket innebär att resultaten bör tolkas noggrant. Det finns ett visst stöd för att efterföljande och korta ansträngningar med långa intervall kan förbättra den långvariga effekten av PMT.
I ett antal artiklar i DN i Januari [9] diskuterades föräldrautbildning och både positiva och negativa betyg gavs. Föräldrar som går kurserna beskrivs som nöjda med det, men till exempel barnläkare Lars H. Gustafsson på grund av kritiken. Kritik riktas främst mot vad som uppfattas som element i straffande kurser i kometen, såsom time-out-metoden och att barns negativa beteende bör ignoreras.
Metoden uppfattas som cynisk, och kritiker tror att barnet är i fara under lång tid när "kärlek är villkorad."Kritiker tror också att det finns en risk att barnet kommer att utveckla ett behov av externa belöningar för att bete sig bra i framtiden. Men inget av dessa påståenden stöds av någon form av empirism, eftersom det inte har funnits tillräckligt länge för att det ska finnas någon forskningsbas.
Till skillnad från kortsiktiga positiva effekter verkar kometen ha och kan därför mätas i ett tidigt skede, det tar betydligt längre tid innan några negativa effekter som Citeras av kritiker kan undersökas och mätas.
Representanter för Komet-programmet svarade på en del av den kritik som framfördes, bland annat och betonade att metoder som time out, shaming eller ignoring children inte ingår i kometen [10]. Syftet med kometen är att stärka relationen mellan förälder och barn och minska konflikter. I studier har Comet visat sig minska barnmisshandel som att trycka, hugga eller skaka sitt barn med 50 procent.
I en krönika i DN menar författaren Nina Björk att föräldraskapet uttrycker föräldraskapets ekonomiska perspektiv, med samtal om avtal och betalningar. COPE-programmet bygger på Barnkonventionen. Cope kan vara fördelaktigt att erbjuda alla föräldrar som känner att de behöver stöd för att lösa vardagliga problem, men utvecklades ursprungligen för föräldrar till barn med sällskapligt beteende.
Cope var i Sverige sent och erbjuds som föräldrastöd i en tredjedel av landets kommuner och regioner under T. om stora grupper av processer. Målet är att ge föräldrar verktyg för att förstå och hantera vardagliga problem och öka förtroendet för sina egna förmågor.