Röd färgämne i godis

I detta fall innehåller godiset azofärgämne.

Ett rött färgämne som framställs från kochenillsköldlushonor som torkats.

Nedan har du notationen. Tidigare var azofärgämnen förbjudna i Sverige, men när vi gick med i EU var de tillåtna!

Azofärger används dock inte i någon större utsträckning i Sverige. Detta kan dock hända i importerade varor från andra länder. Alla förpackade produkter måste innehålla en ingrediensförteckning på alla färgämnen de innehåller.

Ger röd färg, används i godis men även i drycker som Campari till exempel.

Först, vilket färgämne, sedan det elektroniska numret eller namnet på varje färg. Som ett exempel hittar du dessa azofärger i godis, läsk, marmelad och sylt. Men då finns det inga förpackade varor som du måste hålla ett öga på. Till exempel godis och kakor, samt glass, räkor, restaurang och färdigmat. En forskargrupp vid University of Southampton har studerat årliga och relaterade färgade syntetiska tillsatser, så kallade azo, kan ge både allergiska reaktioner, svala blixtar, hyperaktivitet och koncentrationsproblem.

Det finns dock inga vetenskapliga bevis för detta, eftersom källorna är anonyma. Och eftersom källan inte är vetenskapligt klar att ämnena är skadliga, bedömde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA på märkning av elektroniska underlägg med en varningstext snarare än att förbjuda dem... Det finns ännu fler elektroniska manualer som godis kan innehålla.

Förberedelse av [redigera Wikitext redigera] azofärgämnen utförs genom diazotation följt av diazo-anslutning. Enkelt uttryckt betyder detta att aromatiska aminer omvandlas till salter och sedan binds till andra aromatiska föreningar. Aminer är vanligtvis derivat av anilin eller naftylamin. De aromatiska föreningarna i kopplingskomponenterna innehåller aktiverande auxokromeroch är vanligtvis aminer, fenoler eller naftoler 1-noftol och 2-noftol.

Eftersom både aminer och omkopplingskomponenter kan innehålla ett antal olika funktionella grupper blir antalet möjliga azofärgämnen stort [1]. Historia [redigera redigera Wikitext] Diazotation hade redan blivit ett begrepp när kemisten Johann Peter Griss upptäckte att aromatiska aminer orsakar instabila salter i salpetersyrareaktionen [2]. Ett par år senare lyckades Griss och kemisten Charles mene självständigt producera ett anilinbaserat azofärgämne.

Anilingult var dock inte en kommersiell framgång, men genombrottet för azofärgämnen kom först med Bismarckbrown. Till skillnad från Anilaingult erbjöd Bismarckbrown bra tvätt och hög färgkraft. Kemisten Karl Alexander von Martius var författaren till färgämnet, som senare namngavs efter den tyska statsmannen Otto von Bismarck [3].